Lyssna! – De dödas röster

I mitt mycket frekventa pendlade till arbetet om somrarna lyssnar jag på en obscen mängd podcasts. Vissa lyssnar jag på mer än andra. En av dessa heter Nördigt (mer om den vid ett senare tillfälle), genom vilken jag blev tipsad om en s.k. radioserie vid namn De dödas röster.

de-dc3b6das-rc3b6ster-av-karl-johnsson

Sara Bergmark Elfgren, en av författarna till Engelsfors-trilogin – Cirkeln, Eld och Nyckeln – har skrivit manus till denna mockumentär (fiktiv dokumentär) om mordet på Jessica Lundh. Journalisten Emma Nylander, tidigare klasskamrat och nära vän till Jessica, bestämmer sig för att många år efter mordet försöka reda ut vad som egentligen hände hennes vän. Mer än så tänker jag inte säga kring handlingen.

Seriens upplägg påminner i hög grad om P3-dokumentär, inte minst i ljudproduktionen. Pianovinjetten som inleder samtliga åtta avsnitt ger en känsla av dysterhet och sätter stämningen på ett väldigt bra sätt. De intervjuer Emma genomför skulle mycket väl kunna vara inspelade med någon typ av fickminne eller en mobil. Dessutom känns det, i brist på bättre ordval, b-aktiga skådespeleriet äkta och trovärdigt. Långa pauser, harklingar och stundvis monotont tonläge övertygar en om att det faktiskt rör sig om riktiga personer i obekväma intervjusituationer. En annan bidragande faktor till seriens trovärdighet är hur riktiga personer, såsom Jack Werner – aktuell i podcasten Creepypodden – vävs in i berättelsen.

Man har gjort ett bra jobb med att väva in olika medieformer i Emmas utredning. Hon letar kopplingar till mordet och de inblandade i bl.a. youtube-klipp, dagböcker, kassettband och internetforum. Att gamla såväl som kontemporära medier används ger mockumentären ytterligare äkthet.

I Emmas utredning ägnas det gamla, klassiska pen-and-paper-rollspelet Kult stort fokus. Ett särskilt scenario titulerat De dödas röster blir navet i mysteriet kring Jessicas död. För mig som själv spelat Kult blir igenkänningsfaktorn hög och radioserien i sig går nästan att likna vid ett rollspelsscenario hämtat från just det spelet.

En detalj jag särskilt älskar är hur en av personerna som blir intervjuad av Emma – en gammal rollspelsledare tillika författare till det rollspelsscenario handlingen kretsar kring – blir särskilt övertygande i och med sitt skådespeleri. Något med sättet han pratar och uttrycker sig på känns bekant och gör att jag fastnar för honom som karaktär. Med risk för att skjuta mig själv i foten vill jag hävda att många självtitulerade nördar har något av en säregen framtoning, vilket jag tycker att de lyckas på pricken med att efterapa här.

Det enda negativa jag har att anmärka på är att serien är alldeles för kort. Åtta avsnitt à ca 30 minuter konsumeras olidligt snabbt för en som lyssnar lika mycket som jag.

Om du saknar sällskap på väg till jobbet, skolan eller ute på promenaden kan jag varmt rekommendera De dödas röster. Gillar du den, sprid den vidare, så får vi hoppas på att en ökning i antal lyssnare leder till att fler radioserier så småningom dyker upp i etern.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.