Kategoriarkiv: Okategoriserade

Vadå vackert väder?

Vem hade kunnat ana att två terminer uppsatsskrivande och ett antal mindre skriftliga inlämningsuppgifter kunde ta död på skrivarglädjen så till den milda grad att det nu har gått drygt sex månader sen jag publicerade något här? Tvånget att krysta ur sig si och så många ord eller fylla x antal A4-sidor fick mig till slut att aktivt ta avstånd från skrivandet ett tag. Men vad gör man inte för att slutföra sin utbildning med godkända betyg?

Sen kom äntligen sommaren! Ty nu skulle jag med glädje återvända till min gamle vän ordbehandlingsprogrammet och låta kreativiteten flöda fritt genom mina fingertoppar…

Trodde jag.

Över en månad av ihållande 30-gradig värme kom som en välriktad lavett rakt i allt vad som var min företagsamhet. Att sitta bänkad vid en dator som alstrar värme i en redan syrefri lägenhet var inte ens på papperet en idé jag hade lust att överväga. Skrivandet fick därför vänta ytterligare.

Hursomhelst har abstinensen nu nått ohanterliga nivåer, och i samband med att yrkeslivet dragit igång är det dags att återvända till mitt kreativa utlopp. Och när jag ändå raljerar på temat tänkte jag dröja kvar vid just väder.

För alltsomoftast känner jag mig lite som det svarta fåret vad gäller väderpreferenser. Som god medborgare i dagens Sverige förväntas du nämligen avguda solen och värmen. Du skall avsky allt vad kyla och snö heter, hata regn och rusk, och spotta på molnighet som varar längre än en halvtimme. När någon av dessa omständigheter råder bör du dessutom, så fort tillfälle ges, pliktskyldigt deklarera ditt missnöje samt högljutt planera en annalkande solsemester till varmare breddgrader. Lätt sammanfattat: en mall jag inte känner att jag passar in i.

Istället är jag precis tvärtom. Jag älskar dåligt väder. Medan mina gelikar spyr galla över skyfall och vinande vindar finner jag lycka och sinnesro i detsamma. Missförstå mig rätt: även jag avnjuter gärna soliga dagar i sällskap av nära vänner eller en bra bok/serietidning. Dock är jag den förste att hugga på första bästa tillfälle att placera mig i soffan eller vid datorn för att göra det jag älskar mest: spela spel.

Till och från har jag funderat på om mitt spelintresse är en direkt effekt av min preferens för det som i folkmun kallas dåligt väder – eller om det är tvärtom. Troligen lutar det åt det senare. Eftersom jag – likt de flesta andra som är uppvuxna i det här landet – är uppfostrad att “ta tillvara på det fina vädret” får jag dåligt samvete om jag stannar inne när solen skiner. Inte för att jag själv egentligen föredrar att lapa sol ackompanjerad av fågelkvitter, utan för att jag vet att jag inte beter mig så som jag borde.

Och kanske är det just därför jag blivit som jag blivit. När en genom hela sin uppväxt hämmas i sitt största intresse för att oregerliga makter har bestämt att “nu är det dags att gå ut” blir ens relation till vackert väder aningen sned. Med åldern har jag såklart lärt mig att uppskatta fint väder och utomhusaktiviteter, och börjat förstå vikten av den delen av mitt liv. Men i mig gror trots det fortfarande en förkärlek för mulna och grådaskiga helgdagar, då jag bekymmerslöst kan återvända till min grotta och förlora mig i den interaktiva fantasins underbara värld. Ty sådana dagar trivs jag bäst…