Prominent par pratar patriarkat – påvisar pojkars problematiska position

Jag kommer nog aldrig förstå hur det är att vara kvinna. Nämligen av den enkla anledningen att jag är man. Och heterosexuell. Och vit. Och bor i Sverige. Det är ingen överdrift att säga att jag har sjukt få motgångar i livet.

Har jag alltid levt med denna insikt? Svar: nej. Denna självklarhet är något som långsamt uppdagats för mig bara under de senaste fyra, fem åren. Du kanske känner igen dig i hur det är att blicka tillbaka på sina tonår, exempelvis gymnasietiden, och få en känsla av att du bara vill krypa ur ditt eget skinn för att du skäms över personen du ser framför sig. Hur vuxen du tyckte att du var, vilka åsikter och värderingar du hade, och hur övertygad du var om att dessa var de rätta. Inte? Så är det i alla fall för mig när jag ser tillbaka på mitt liv. Mycket har hänt sen den här nörden lämnade föräldrahemmet vid 19 års ålder.

Något jag skäms speciellt mycket över när jag blickar tillbaka är mina tankar kring feminism och feminister. I ett inte alltför avlägset förflutet var jag en ”inte alla män”-man. Jag har likt många andra idioter på fullaste allvar tänkt att feminister kanske ”bara borde chilla och inte ta allt så seriöst”, ”världen blir inte bättre av gnäll”, ”varför skuldbeläggs alltid män?”, osv. Lyckligtvis har jag aldrig låtit detta ta sig uttryck i hotfulla kommentarer eller glåpord på nätet.

Att koka ner min resa från lyckligt ovetande idiot till smått bättre person till en enskild händelse vore dock att ta i en smula. Däremot skulle jag vilja tillskriva merparten av äran till min fru. Hon har nämligen varit en alldeles fantastisk hjälp på vägen mot att förstå vad feminism innebär och hur det är att vara kvinna. Sen min öppenhet och nyfikenhet gentemot feminism pinsamt nyligen började ge sig till känna har hon introducerat mig för diverse mediaprofiler, instagram- och fb-konton, bloggar och hemsidor med feministiskt innehåll. Bland dessa är en podcast vid namn:

Penntricket är en fullkomligt briljant podcast av och med Cissi Wallin och Natashja Blomberg – bägge framstående feministprofiler. Genom att dela med sig av egna erfarenheter och prata kring dessa belyser de flera av de problem som finns kring kön och maktstrukturer. Genus, kroppsskam, sex, mens, manshat och sexuell makt är bara några av de ämnen som avhandlats i de hittills 20 avsnitten. Med hopp om att inte på något sätt förringa eller dumma ner deras budskap skulle jag vilja sammanfatta podden som en grundkurs i feminism. Många saker som i efterhand känns självklara har jag lärt mig bara genom att lyssna på dessa grymma människor samtala om sina egna liv. 99% (löst räknat) av vad de tar upp är nämligen saker jag känner igen hos mig själv eller andra i min närhet. Dock är skrämmande få av dem något jag tidigare reflekterat speciellt mycket över.

En intressant aspekt med Penntricket är hur olika Cissi och Natashja är. Ofta skiljer sig deras upplevelser och åsikter åt, och vissa diskussioner kan rentav sluta med att de kommer överens om att inte komma överens. Detta skapar ett mer dynamiskt samspel än om de bara skulle sitta och hålla med varandra hela tiden.

Men nu undrar du kanske, blir jag inte obekväm av att lyssna på en podcast som till stor del pekar ut problematiskt, manligt beteende? Jo.
Blir jag provocerad? Ja.
Skäms jag? Absolut.
Blir jag förbannad och bestämmer mig för att på grund av ovan nämnda anledningar mordhota/nätstalka de här kvinnorna? Inte ens lite.

Det Penntricket istället får mig att vilja är att försöka bli medveten om sådant jag i min vardag betraktar som sanning. Sådant som inte nödvändigtvis är av godo för alla andra bara för att det råkar gynna mig. Den här podden är en stor anledning till varför jag numera försöker se med ett mer kritiskt öga på mina relationer, mina värderingar och de medier jag konsumerar. Dock är jag med säkerhet långt ifrån att ha något slags fulländad feministisk livsåskådning. Att bli medveten om en problematisk aspekt i mitt (eller andras) beteende gör mig bara än mer medveten om hur många ytterligare det måste finnas som jag inte alls uppmärksammat tidigare – en smått överväldigande insikt.

Nu vill jag utmana dig som läser detta att plocka upp närmaste smarttelefon och börja prenumerera på den feministiska käftsmäll som är Penntricket – särskilt om du är man. Det lättillgängliga formatet ger dig möjlighet att med ytterst liten egen ansträngning invigas i den obehagliga sanningen som samhälleliga strukturer och patriarkalt förtryck innebär, en liten bit i taget.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *