Första intryck – Mass Effect: Andromeda

Mina farhågor att min dator har börjat bli lite till åren besannades strax inpå installation av Mass Effect: Andromeda. Med dryga fyra timmar spenderat i ett installation-krasch-avinstallation-installation-krasch-avinstallation-installation-helvete kvalar det här lätt in på min personliga topp-tre-lista över sämsta spelreleaser någonsin.

En god natts sömn senare – och med insikten att föregående kväll inte var att skylla på själva spelet – vände sig dock min upplevelse helt och hållet åt det positiva. Min dator är helt enkelt inte skapt för ett så pass nytt spel.

Inledningsvis imponerades jag inte av Andromeda för fem öre. Tutorial via en föga varierande korridorskjutare är inget jag blir överdrivet upphetsad av. Dock kan jag förstå att ett sådant moment kanske är ett nödvändigt ont för att sedan kunna flytta fokus till berättandet. Likt hur första Mass Effect inte tar fart förrän Shepard blir Spectre-agent sätter Andromeda igång på riktigt först när Ryder väljs till människornas nya Pathfinder – detta sker ca 1-1,5 timmar in och många hinner nog tyvärr tröttna på vägen.

Jag är i skrivande stund mycket glad över att jag inte gav upp så lätt. Med cirka 15 timmar effektiv speltid i ryggen känns det fortfarande som om jag bara har skrapat på ytan. Jag kan nämligen i sådana här spel inte låta bli att göra exakt allt som inte handlar om att föra handlingen vidare. För det är i fluffet – d.v.s. utrymmet mellan huvuduppdragen – som ME-spelen briljerar. Att strosa omkring och prata med näst intill varenda karaktär du stöter på, hjälpa forskare samla data från nya planeter, leka privatdetektiv på the Nexus, lösa dispyter mellan upprörda parter, läsa igenom samtliga inlägg i codexen, ragga på folk i din besättning – DETTA är vad som gör dessa spel värda att spela.

Jag tvivlar inte på att Ryder så småningom kommer blir mig lika kär som Shepard.

Så huruvida man kan blåsa igenom Andromedas huvudstory på 10 timmar eller inte har jag ingen aning om. Till förmån för min egen spelupplevelse har jag försökt se till att ha så lite kött på benen som möjligt om spelets handling och omfattning. Youtube- och recensionsförbud gäller till dess att jag har spelat färdigt, vilket lär bli nån gång i höst.

Jag har hört folk uttrycka åsikten att Andromeda inte hade behövt ställas under Mass Effect-parasollet. De menar att det bara är ett billigt försök att casha in på tidigare spels framgång och att det lika gärna hade kunnat stå för sig självt. Personligen tycker jag att detta är ett ganska modigt drag av BioWare. Med kontroversen rörande slutet på ME3 i backspegeln skulle jag vilja påstå att det snarare är ett vågspel än en succégaranti att sätta ME-stämpeln på ett nytt spel. Dessutom tycker jag att det är smart av dem att förlägga detta spel och dess handling till ett redan etablerat universum – även om det denna gång rör sig om en okänd galax – för att således kunna lägga mer tid på berättande och utformande av uppdrag.

Med det sagt måste jag självklart också nämna elefanten i rummet: spelets utseende. För fy jävla fan (!) vad det här spelet har fått mycket skit för hur det ser ut. Folk (läs: upprörda privilegierade män) har till och med gått så långt som till att mordhota kvinnan man trodde vara animationsansvarig på BioWare. Spoiler: hon hade ingen sådan roll. Och ingen var chockerad över att män på internet mer än sällan visar sig vara irrationella skitstövlar.

Just hanging around?

Nåväl, jag håller helt och fullt med om att Andromeda ser ut som ett förra generationens spel. Grafiskt påminner det till och med om ME3, vilket också innebär att det är buggigt och rent ut sagt kan se ut som skit ibland. Varför detta skulle vara skäl att bli sur – för att inte tala om mordisk – har jag ingen aning om. Uttrycket ”BioWare-face” existerar väl av en anledning? BioWares styrka har länge varit karaktärer och relationer; jag tror inte att det någonsin har varit animering. Jag kan som sagt inte säga något om hur spelet ser ut med maxade grafikinställningar (eller på konsol), men jag tvivlar starkt på att det är värre än hur det ser ut på min dator.

Så till de som gnäller som osnutna barnrumpor har jag två ord att säga: ”Väx upp!” Och så fem ord till: ”Sluta bete er som rövhål!” Jag uppskattar snygga spel lika mycket som vemsomhelst, men om jag tvingas välja kommer jag att byta bort fin grafik mot bra gameplay eller välberättad story alla dar i veckan. För mig är grafik fortfarande precis lika sekundärt som det var på NES-tiden.

Sammanfattningsvis vill jag ge Mass Effect: Andromeda en fet tumme upp och uppmana dig med beslutsångest att köpa det. Såvida du inte går bärsärkagång till följd av haltande ansiktsanimationer.

Hackett out.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *