Dagen då Doktor-anhängarna dränkte dårarnas dumheter

Jag skriver detta med tårar i ögonen.

Jag snörvlar och hulkar om vartannat.

Lite kan visserligen tillskrivas min förkylning, men merparten är på grund av de 20 minuter jag precis har spenderat på Youtube.

Den 16 juli i år hände nämligen något som aldrig tidigare har hänt. Fans av tv-serien Doctor Who fick veta att dess huvudkaraktär Doktorn nästa säsong kommer spelas av en kvinna. Innan jag förklarar vad detta har att göra med mitt nuvarande tillstånd tänkte jag berätta lite om min koppling till serien.

För dig som inte redan är bekant med det halvsekel gamla fenomen som är Doctor Who ska jag börja med att snabbt dra dess huvudsakliga premiss. Doktorn är den sista överlevaren av den utomjordiska rasen Time Lords – en ras som med hjälp av långt framskriden teknologi kan resa genom tid och rum efter egen vilja. När Time Lords dör regenererar de och ”återföds” i en ny kropp. På så vis har serien kunnat fortlöpa i 50+ år och behålla samma huvudkaraktär – en roll som i skrivande stund har spelats av 13 olika skådespelare.

Denna serie har på relativt kort tid blivit en stor del av mitt liv. Sen jag för ungefär fyra år sedan slogs av dess charm och fängslande berättarstil har jag långsamt kommit att älska serien innerligt. Ingen annan tv-serie har fått mig att känna så starka känslor som Doctor Who. Om ni inte tror mig är det bara att fråga min fru – som mer än en har gång kommit hem och funnit mig tårögd och snörvlandes framför tv- eller datorskärmen.

Det jag pratar om nu är det som i folkmun kallas New Who – omstarten från 2005 efter att serien varit nedlagd i nästan tio år. Icke att förväxla med Classic Who, som fortgick mellan 1963 och 1996.

I somras utannonserade BBC vem som ska spela nästa Doktor – och internet gick bananas. Till ingens förvåning började kommentarer som ”Goodbye, Doctor Who”, ”BBC are traitors” och ”But the Doctor has always been a man…” florera på diverse internetforum och på Youtube. Min gissning är att det här var samma idioter som fick luft när Daniel Craig blev den första blonda mannen att porträttera James Bond. Tursamt nog är den negativa kritiken mot en kvinnlig Doktor bara en fis i rymden i jämförelse med all den glädje som detta val av skådespelare har orsakat.

Så för att återgå till varför jag skriver detta gråtandes: jag har just tittat på ett flertal videor där fans av serien har filmat sig själva när de i realtid tittar på utannonseringen av skådespelerskan Jodie Whittaker som nästa doktor. Videor med folk som skriker av glädje, folk som gråter, folk som blir mållösa, folk som börjar skaka. Att se alla de här reaktionerna berörde mig mycket starkare och djupare än när jag själv såg utannonseringsvideon. Mitt hjärta fullkomligt smälter i gensvar till detta tydliga bevis på hur mycket Doctor Who betyder för så många människor, oavsett ålder och kön. Jag lämnar Youtube med tårar i ögonen och ett stort leende på läpparna.

Fans av serien brukar ofta prata om ”sin” Doktor. Alltså vilken av de olika tolkningarna av karaktären som ligger dem närmast om hjärtat. Detta är inte specifikt för New Who, utan sträcker sig hela vägen tillbaka till seriens början. Så vem är då min Doktor?

Christopher Eccleston.
David Tennant.
Matt Smith.
Peter Capaldi.

Ni kommer alla att vara min Doktor. Ni har var och en satt er egen prägel på serien och berört mig på olika sätt. Och även om jag tyckt om er olika mycket till och från har ni i slutändan aldrig gjort mig besviken.

Jodie Whittaker.

Jag är säker på att inte heller du kommer göra mig besviken – och jag kan knappt vänta tills även du blivit min Doktor.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *