Kategoriarkiv: Tv-serier

The OA

Jag har lärt mig en värdefull läxa: lite inte på folk bara för att de råkar ha en superhjältes namn inbakat i sitt eget.

Så sent som igår såg jag färdigt Netflix-serien The OA, skapad av Brit Marling och Zal BATMANglij.

Jag vet att jag inte har någon egentlig anledning att vara besviken. För jag har inte blivit lovad någonting. Serieskaparna är inte skyldiga mig ett nytt slut (hej Mass Effect 3!) eller en offentlig ursäkt för att de inte lyckats leva upp till mina förväntningar. Ingen påstod när jag började kolla att jag skulle bli fullkomligt hänförd eller att den här serien skulle förändra mitt liv – så rent krasst har ingen gjort något fel. Men när jag ger något ca 6 timmar av min tid och får en trött deus ex machina, samt en handfull lösa trådar, tillbaka kan jag inte annat än att känna mig både lurad och irriterad.

Jag tänker inte ens gå in på handlingen. Dels för att den är krånglig, dels för att ett försök till förklaring bara känns som bortkastad tid. Du som läser detta lägger med fördel din egen tid på något annat än att se den här serien.

För i The OA öppnas en himla massa dörrar på vid gavel, utan att någon bryr sig om att stänga dem. Karaktärer introduceras, men får ingen utveckling. Sidospår i berättandet påbörjas, men glöms sedan bort. Någon ville lite för mycket under seriens produktion.

Den har ett långsamt tempo på så sätt att kameran ibland dröjer kvar på t.ex. ett ansiktsuttryck eller vrå i ett rum, och att vissa scener får hålla på lite längre än nödvändigt. Detta är i sig inget negativt, men det bidrar till ett slags uppbyggnad som jag upplever aldrig får någon klimax.

Jag misstänker att serieskaparnas avsikt med det ”öppna slutet” är att ge mig som tittare ett slags aha-upplevelse och en djupare förståelse för livet. Istället finner jag mig själv finkamma eftertexterna efter en ytterligare slutsekvens som ska besvara alla de frågor kring handlingen som slåss i mitt huvud.

Du är kanske av en annan åsikt. Du kanske också har sett The OA och tycker att den är fantastisk. Det kanske rentav är den bästa serien du har sett. Grattis! Jag är glad för din skull. Glad för att du känner annorlunda än jag.

Det bästa JAG kan säga om den här serien är att den är kort – åtminstone med dagens mått mätt. Bra där! För hade den varit 3-4 timmar längre skulle min irritation nog vid det här laget gränsa mot emotionell upprördhet.

Nu behöver jag gå och trösta mig själv med lite Doctor Who och Professor Layton vs. Phoenix Wright.