månadsarkiv: februari 2017

Recension – Dear Esther

Aldrig tidigare har jag känt att jag spelat ett spel mindre under själva genomspelningen än när jag hört eller läst recensionerna av det. Speciellt som de flesta recensenter verkar ha haft en starkare upplevelse av just detta spel än jag.

Likt många andra före mig ställer jag mig frågande till om Dear Esther ens borde kallas spel. Med facit i hand är jag nog hellre beredd att placera det i facket ”interaktiv film”. Men absolut! I bemärkelsen att en faktiskt tillåts styra huvudkaraktären, och med det faktum i åtanke att ”handlingen” inte fortskrider utan spelarens hjälp, är detta definitivt ett spel.

I Dear Esther ikläder du som spelare dig rollen som generisk, djup man – som med största sannolikhet dessutom är heterosexuell, med tanke på att han med jämna mellanrum pratar ‘till’ en kvinna. Det skulle inte förvåna mig om han dessutom är vit, men hursomhelst. Din huvudsakliga uppgift är att som ovan nämnda herre promenera längs diverse stigar på en ö medan denne läser högt ur vad som verkar vara något slags mental dagbok/journal/memoarer. Under tiden bör du med fördel ägna dig åt att insupa miljöerna runtomkring dig, då det ständiga malandet om folk och händelser du varken känner till eller bryr dig om snabbt blir tjatigt.

Det var allt. Allt som Dear Esther erbjuder dig som är ute efter en spelupplevelse.

Med tanke på hur kort spelet är, och att jag i viss mån visste vad jag hade att vänta mig, känner jag mig inte särskilt besviken. Dock kan jag tycka att den dryga timmen det tar att ”spela” igenom Dear Esther bättre spenderas på ett avsnitt Doctor Who eller en run i The Binding of Isaac.

Fast förresten… Är du intresserad av att se hur snyggt det gick att rendera miljöer i Source-motorn anno 2012 är spelet absolut värt en titt.

Annars tycker jag gott att du kan skita i Dear Esther.

Nördnytt 2017 – Fortsättning

Trots den uppsjö av spel som utannonserats för 2017 är det skrämmande få titlar som väcker mitt intresse. Om det sen beror på mig eller på titlarna själva låter vi vara osagt. Jag tror att jag säkert skulle tycka mycket om flera av spelen jag väljer att inte inkludera på följande lista om jag väl testade dem. Men jag, likt många andra, drar mig för att testa spel jag inte känner väl till.

Ett spel – till skillnad från exempelvis en film – innebär en stor investering i och med den ofta fetare prislappen och större omfattningen. Att betala för att se vad som visar sig vara en dålig film på bio är inte den enorma chansning det innebär att betala närmre 600kr för ett spel som i slutändan kanske ger dig max 5 timmars tveksam underhållning. Denna onödiga utläggning är alltså min ursäkt för att inte känna pepp inför fler spel.

Med det sagt är det dessa spel jag ser fram emot i år:

Resident Evil 7 – redan ute
Denna titel är i skrivande stund redan ute sedan två veckor, men jag tänkte inkludera det på listan ändå eftersom det släppts i år. Min personliga relation till Resident Evil-serien är kort och fragmentarisk; de tydligaste minnena jag har är från när jag och en vän tillsammans co-opade oss igenom 5:an. Del 0-4 är mig ganska obekanta, även om jag har klämt och känt lite på dem allihop. Seriens sjunde del har hunnit få sin beskärda del av lov och pris sen dess release, vilket gjort mig uppmärksam på den. Som jag har förstått det har utvecklarna i detta spel gått tillbaka till seriens rötter genom att lägga tonvikten på skräck snarare än action. Eftersom jag nyligen införskaffat en PlayStation 4 tänker jag att detta nog kan bli ett bra första tillägg till dess spelbibliotek.

Nintendo Switch – 3 mars
Det har väl inte undgått någon spelintresserad att Nintendo släpper sin senaste konsol i början på mars, så att jag tar upp det här kanske känns en smula passé. Icke desto mindre tänkte jag spä på hypen ännu lite mer.

Nintendo har alltid funnits i mitt liv, i stationär som bärbar form. Det som en gång började med en enkel, monokrom Game Boy har lett fram till dagsläget: en Wii och en 3DS. Min långt gångna trohet till trots har jag ännu inte förhandsbokat, och kommer troligen ej heller att snart köpa, någon Switch. Mestadels beror det på min nyliga PS4-investering (förlåt Nintendo!), men också på att jag tidigare inte behövt ha bråttom med att införskaffa Nintendos konsoler. De titlar som har intresserat mig till respektive konsol har oftast gått att räkna på fingrarna, och har därmed varit lätta att hinna spela ikapp innan nästa konsolsläpp. Så även om jag i nuläget planerar att i framtiden äga Nintendos nyaste tillägg till spelsfären känner jag inte att jag behöver vara först på pucken. Maskinen kommer utan tvekan att fortfarande vara aktuell om ett, två eller till och med tre år när intresset för min övriga spelsamling börjar sina.

Varför jag har valt att denna gång byta spår och välja Sonys senaste konsol beror mycket på möjligheterna att utöver dess funktion som spelmaskin kunna använda den som mediacenter – Nintendo Switch är i nuläget inte utrustad med stöd för t.ex. Netflix.

Sammanfattningsvis kan vi säga att jag är försiktigt optimistisk.

Vill du se ett gäng coola ungdomar utnyttja den här maskinens potential? Se hit!

Är du istället sugen på att se konsolen utannonseras via lökig presskonferens kan du kolla in denna:

Legend of Zelda: Breath of the Wild – 3 mars
I samband med Nintendo Switch släpps också nästa The Legend of Zelda-titel. Bland Nintendos spelserier är detta den jag älskar mest! Med den för serien hittills största världen – som dessutom är större än den i Skyrim – erbjuder Nintendo denna gång en sandlådeorienterad upplevelse beströsslad med många av de element vi hittills lärt oss älska med Zelda-spelen: ridande, pilbågsskjutande, utforskande och påhittiga bosstrider. Likt många andra serier har den haft sina toppar och dalar, och denna gång väntar jag mig inget banbrytande, varken vad gäller spelmekanik eller story. Dock hoppas jag på många timmar hjärtlig underhållning.

När väl Nintendo Switch får en plats i mitt hem kommer detta utan tvekan vara det första spelet som gör den sällskap.

Mass Effect: Andromeda – 23 Mars
Jag må ha varit en smula sen på pucken vad gäller Mass Effect 1-3 med tanke på att jag så sent som i höstas spelade dem för första gången. Och även om jag snabbt började älska dem så pass mycket att jag nu ett halvår senare är inne på tredje genomspelningen har jag saknat att ha någon i min närhet som känner lika starkt för dessa spel som jag. I stort sett alla som spelat dem har älskat eller åtminstone tyckt mycket om dem, men dessa personer har för länge sen fått utlopp för alla sina känslor via samkväm med andra likasinnade. Så tänker jag dock inte låta fallet bli med Andromeda.

I detta spel ikläder du dig rollen som en av tvillingarna Scott och Sarah Ryder och reser tillsammans med din far och dennes besättning genom Andromedagalaxen ombord på skeppet Tempest. Särskilt mycket om spelets handling har ännu inte tillkännagivits, men en sak är säker: du kommer få uppleva feta rymdstrider, interstellära romanser och spännande möten med nya raser.

Av gameplaytrailern att döma kommer min vid det här laget lätt ålderstigna PC få kämpa med spelet, men det får det vara värt. Jag tvivlar på att Andromeda kommer sakna omspelningsvärde (de tidigare spelen går bevisligen att återvända till mer än en gång), så jag lär få tillfälle att återbesöka det efter en framtida uppgradering av datorhårdvara.

Jag kommer sakna Shephard, men jag tvivlar inte på att Sarah Ryder kommer bli mig minst lika kär – för ja, självklart kommer jag spela som kvinna när möjligheten fin.

Här är de två cinematiska trailrar som släppts hittills:

Din skeppsbesättning spelade en stor roll i de tidigare spelen, och verkar tack och lov göra det även här:

Dock hoppas jag att besättningen kommer innefatta fler utomjordiska raser.

Och här är anledningen till varför jag tror att min dator med nöd och näppe kommer palla spelet:

Crash Bandicoot N. Sane Trilogy – oannonserat släppdatum
En av de coolare spelserierna från min barndom – på den tiden då första Playstation-konsolen var aktuell. Själv ägde jag aldrig något Crash Bandicoot; istället tog jag varje tillfälle i akt att inkräkta på min käre grannkompis spel. Yes, jag var den typen av ”kompis” när jag var liten. Hursomhelst minns jag dem som väldigt underhållande och coola (det sistnämnda spelade nämligen stor roll för en sjuåring på 90-talet). Någon gång under året kommer seriens tre första delar i en upphottad utgåva anpassad för PS4. Har ännu inte bestämt mig, men det lutar åt ett köp!

Marvel’s Guardians of the Galaxy: The Telltale Series – oannonserat släppdatum
Bra spelstudio möter störtskön hjälteensemble. Telltale har gjort succé med sina episod-baserade tolkningar av varumärken som The Walking Dead, Monkey Island, The Wolf Among Us, Game of Thrones och Batman, m.fl. Hittills har jag bara spelat de tre förstnämnda, men det är mer än tillräckligt för att känna förtroende för studion i även detta projekt.

Trailern är inte en trailer lika mycket som en blinkning till filmen från 2014 men gör ändå det den ska:

Fortsättning följer…